Star Trek - the reboot

I början på 90-talet gick Star Trek: The Next Generation på TV4. Varje söndag satt jag klistrad. Jag vill minnas att TV4 inte visade alla sju säsongerna. Jag var tvungen att titta på de sista omgångarna på tysk kabel TV... dubbat. Första gången jag kände mig motiverad att lära mig tyska.

Tre reinkarnationer av Star Trek avlöste varandra. DS9, VOY och ENT. (Deep Space Nine, Voyager och Enterprise) In gen av dem nådde upp till The Next Generation. Jag var för lite för att se orginalserien och har aldrig orkat se alla avsnitten. 1966 känns avlägsnare än 2300-talet... Filmerna med orginalbesättningen var klart bättre än serien från 60-talet. Efter tio! filmer började Star Trek gå på tomgång.

Personligen trodde/hoppades jag på en ny serie som utspelar sig ytterliggare 100 år in i framtiden efter The Nest Generation. Det blev ytterliggare en film.

Med JJ Abrams vid rodret sjösattes en ny film. Den ende av som fick komma tillbaka var Leonard Nimoy. Ett av problemmen var hur man skulle hantera kontinuiteten med de andra filmerna. Lösningen var lika enkel som när Alexander den store lär ha löst den gordiska knuten. Eller som Kirk när han lyckas med det omöjliga testet, Kobayashi Maru, på Starfleetakademin Man fuskar... eller åtminstone tänker fyrdimensionellt. Vill inte avslöja mer för er som inte sett filmen.

Precis som i Mission: Impossible III , som är Abrams första stora film, är tempot högt genom hela filmen, som är ca 2 timmar. Faktiskt inte en lugn stund. För att riktigt uppskatta filmen rekommenderar jag att man läser "Star Trek - Countdown" en serietidning som kom ut under början på året för att förklara bakgrunden till Neros agerande i filmen. Kan man inte få tag i serietidningarna då kan man läsa en bra sammanfattning här: del 1, del 2, del 3 och del 4.

Betyget? Klar 5:a... Missa den inte.